Himlen har blivit en vackrare plats idag!!! Min vän har idag seglat dit på ett moln.
Ett moln som solen sken på, ett moln som det aldrig kommer regna från.
I alla år jag känt dig så har du aldrig gnällt. När sjukdomen tog dina ben så sa du att man klarar sig med ett par armar för då kan man krama sina vänner.
När du miste din ena arm så grät jag, du kämpade varje dag med och mot din sjukdom. Varje dag pratade vi i telefon, du skämtade om ditt headset. Att du kunde göra annat medan du pratade.
Jag kommer ihåg när du sa att du var som en tilltufsad fågel.
Du gick ofta på din envishet, kämpade för dig själv och andra.
Ofta sa du saker som gjorde skillnad inte bara i mitt liv utan även i andras.
Vi pratade i fredags, din röst värmde mig igen. Du berättade nåt som fick mig att skratta.
Idag pratar du inte längre. Jag saknar dig. Hade mer att säga till dig.
Till slut vann cancern och livet känns orättvist.
Du var min vän.
Saknar dig!
Din smärta är över men min har precis börjat.
Ha det gott där uppe till vi ses igen.
R.I.P Kattis
